Direktlänk till inlägg 13 juni 2019
Vi är många systrar tyvärr.
Att se dokumentären om Josefine Nilsson ger mig så blandade känslor.
Ena stunden hatar jag, andra stunden dömmer jag och sedan bara grinar jag.
Jag överlevde stryptaget runt min hals och dunkningarna av min kropp mot bilensplåt den natten jag misshandlades som mest.
Att jag så många gånger tidigare förlåtit och sett mig själv som den stora boven i dramat kan jag idag inte förstå.
Tänk att man tillåter att någon förintar sin egen personlighet så illa att denne person får sig själv att framstå som ett offer och oskyldig.
Naturligtvis är jag inte felfri, kan vara riktigt dum, men aldrig så dum att någon har rätt att trycka ner mig och skada mig så svårt psykiskt eller fysiskt.
Det dummaste jag gjort i mitt liv var att älska just sådana män. Varför falla för dessa män ?
Män med ett ego så stort att så länge man ställer upp och följer deras pipa, tror på deras lögner, visar dem 100% uppmärksamhet är man älskad och upp satt på en pidestal.
När man plötsligt inte har 100% till honom då man insett att man som kvinna också har rätt till ett liv och barnen en mor.
(Var medveten om att han har rätt att göra allt)
Snart börjar lögnerna om vänner och hans eget mående, sedan gnället om hur illa man är som kvinna, sedan börjar det psykiska pressen och våldet verbalt.
Om man inte rättat sig i ledet då , då kommer slaget.
Men jag fattar inte , fattar inte att jag förlät.
Alltså hur fan tänkte jag.
Man säger att det aldrig ska hända igen.
Jo jo plötsligt dyker han upp. Den super trevliga, den som gör allt för dig, den som får dig känna sig älskad även i stunder då du själv borde insett att det bara var för hans ego blev mättat.
Ett ego byggt av lögner som växte av andras omsorg och kärlek.
De säger att i de lugnaste vatten går de farligaste fiskarna och det stämmer.
Utåt sett har mina män varit fantastiska och enastående mot mig och barnen.
Men om någon spolade filmen tillbaka och såg det vi gått igenom pga dessa egotrippade, lögnare så skulle ni troligen fundera på varför vi ler.
Jo vi ler för vi är fria , vi har chansen att få uppleva kärlekens totala lycka, vi fick chansen att överleva och börja om.
Tyvärr vet jag att jag var inte den sista kvinnan som blivit slagen av en mina män.
Han har ännu en dom på sig.
Jag kommer troligen inte var den sista som dessa män stänger in, dödar sakta men säkert det inre på för att tillföra näring till sitt ego.
Tyvärr så är oftast denna typ av män så förbannat trevliga och kärleksfulla så få människor tror på den kvinnan
som sett deras rätta jag.
Även om det finns domar som bevis????
Tänk att jag gick på niten flera gånger , tänk att jag tillät att mina barn utsattes för brott.
Inget jag kan ändra på nu ?
Det viktigaste nu är att aldrig mer göra om det.
Kommer säkert skriva om det igen man kanske om en specifik tidpunkt.
Kram på er och godnatt??
Lova er själva att aldrig tillåta någon att ta ditt liv för att sedan skylla på dig när du inte har mer att ger för du är utbränd,
Lova att du släpper taget tidigare om personen han kommer ändå aldrig bli nöjd så länge du ens visar ett uns av eget intresse, så fort du visar en egen vilja börjar de söka livet utanför.
Detta är inte någon som älskar någon utan bara älskar sig själv och sitt alterego ?
https://images.app.goo.gl/sSiZg3h1DZv6qTmX9
Varför är det så svårt att sätta gränser, visa tydlighet! Är det något svenskt beteende? Frågorna bankar på i mitt huvud, varför tror vi människor att gränsdragningar och tydlighet är något som anses kränkande. Kommer fundera mer på det ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|